Jag vill bara klarna upp lite över tankar som säkert dykt upp efter förra inlägget. Och nu skiter jag i om det är klasskompisar som läser detta eftersom det ändå inte kommer ske.
Jag och mamma hade diskuterat om min situation i skolan och kom fram till att det bästa alternativet var att jag skulle gå om. Det skulle vara perfekt för mig, jag tänker inte ta upp varför jag tänkte byta, om det är någon som undrar får ni fråga personligen eftersom jag inte tänker ta upp det i bloggen. Efter några mail så fick vi ett möte med syv, kurator, mentor och rektorn. Vi satt och diskuterade fördelar och nackdelar och andra vägar att välja men kom ej fram till något beslut. Det blev jag ledsen över eftersom jag tro att det var ju självklart att jag skulle kunna få gå om, inga problem liksom. Vi skulle få besked en vecka efter mötet. Det hade gått en vecka och vi fick ett nytt mail om att dom inte hade fattat något beslut utan måste fortsätta tänka.
Idag fick mamma ett mail, 2 dagar innan vi slutar skolan, att det inte är tillräckliga skäl att gå om. Det första jag känner är ilska, att dom inte kunnat säga det på mötet, eftersom jag har missat en massa pga att jag trodde det var säkert att jag skulle gå om. Sen blev jag jätteledsen eftersom jag trodde jag skulle få en andra chans eftersom jag har sumpat så många betyg, jag vet att jag har kunnat få MVG i typ nästan alla ämnen om jag hade lagt ner tid på det, men nu hade jag ju inte gjort det (så dum som jag var) så nu är min framtid typ helt förstöd.
"Men man kommer långt med G i alla ämnen, du kommer bli något stort någon dag". In my ass att jag kommer det med dom här betygen. Det slutar väl med att jag inte ens får något jobb eller att jag typ jobbar på ICA resten av mitt liv...
Nu hoppas jag att jag har klarnat upp era tankar eftersom jag inte kommer ta upp detta igen, om det inte händer något posetivt, men det kommer det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar